Mackiluren

Morgonen började dåligt. Erik ringde och hade fått nån slags panikattack och undrade om jag kunde hämta honom. Jag fick den där känslan av att "fy fan vad jobbigt, men jag kan inte säga nej". Jag åkte dit. Efter lite övertalning gick han med på att klä på sig och nu sitter vi här på kontoret. Han ser lite svettig ut, annars ser han ut att må bra.